"Jag har märkt att jag kan ladda föremål med innebörd. Att saker är speglar, och genom att skänka dem min närvaro, genom att låta mig omslutas av föremålet, kan jag se min reflektion. Detta möte av mig själv genom reflektionen av föremålet spelas in i tecknandets linjer.

Masken är mitt ankare. Min fixerade punkt som gör alla andra punkter begripliga. Installationen är en scen där föremål arrangeras i något som liknar ett stilleben. Jag söker efter ett ögonblick då föremålen framför mig blir reflektiva, och speglar den del av mig själv som jag saknar språk för.

Då uppstår ett darrande inombords. Den strömmande vind som alltid flödar igenom mig får fäste och skakar om mitt lövverk. Det är mitt verkliga motiv. Denna vind. Det är med installationen jag frammanar den. Och med tecknandet jag tror jag kan få fatt i den. För helt självklart och automatiskt spetsas linjerna med min upplevelse. Och lämnar avtryck från denna darrande vind som blåste igenom mig."